Regissör: Victor Heerman
Manus: Bert Kalmar, Harry Ruby, George S. Kaufman
Musik: Bert Kalmar, Harry Ruby
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 23 augusti 1930
Svensk titel: Muntra musikanter
Animal Crackers var brödernas andra långfilm, och baserad på deras egen Broadwaymusikal (med samma namn) från 1928.
Filmen går i deras tidiga, vilt anarkistiska stil och framför allt Chicos och Harpos karaktärer (Signor Emanuel Ravelli och The Professor) härjar och jäklas med i princip alla som kommer i deras väg. Storyn - i den mån det finns någon, den är lätt glömd - rör en stöld av ett känt konstverk under ett party för upptäcksresanden Captain Spaulding (Groucho) hemma hos societetsdamen Mrs Rittenhouse (Margaret Dumont). Mer minnesvärda än själva historien är två sångnummer - Hooray for Captain Spaulding och Grouchos Hello, I Must Be Going.
Groucho och Chico kör sina sedvanliga ordleksdueller och Harpo är lika surrealistisk som alltid.
Filmen som helhet är inte lika bra som vare sig de tidiga klassikerna Duck Soup eller Horse Feathers, eller den senare, smått magiska A Night at the Opera, men för mig personligen innehåller den en av de absolut roligaste scenerna i en Marxfilm någonsin. Den är mycket kort, härligt idiotisk och mycket lätt att missa: Spaulding dikterar ett brev för sin sekreterare (Zeppo) och när denne helt frankt avslöjar att han utelämnat stora delar av innehållet i brevet eftersom han inte tyckte att raderna var viktiga, så blir Spaulding ilsken och försöker lappa till honom. Följden blir att Spaulding missar grovt och närapå fäller sig själv i en hastig viftning som får åtminstone mig att gapskratta varje gång jag ser scenen. Nåja, det är svårt att förklara. Det hela går mycket snabbt, är helt oväntat, kommenteras knappt av de närvarande och är över lika fort som det kom. Filmens höjdpunkt!
Jag har tyvärr inte hittat något klipp. Ni får helt enkelt tro på mitt ord och se filmen. :-)
Betyg: 3/5
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar