Rear Window (1954)

Huvudroller: James Stewart, Grace Kelly, Wendell Corey, Thelma Ritter
Regissör: Alfred Hitchcock
Producent: Alfred Hitchcock
Manus: John Michael Hayes, baserat på novellen It Had to Be Murder av Cornell Woolrich
Musik: Franz Waxman
Foto: Robert Burks
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 1 augusti 1954
Svensk titel: Fönstret åt gården

Något som karakteriserade James Stewarts 1950-tal som aktör, var hans återkommande samarbeten med två framstående regissörer: Den ene var Anthony Mann, med vilken han bl.a. gjorde flera kända westernfilmer - exempelvis Bend of the River, The Naked Spur (med Janet Leigh), The Far Country och The Man from Laramie. Den andre var Alfred Hitchcock. Stewart och Hitchcock gjorde fyra filmer tillsammans. Rear Window var nummer två i ordningen, och de övriga tre var Rope, The Man Who Knew Too Much (med Doris Day) och slutligen den fantastiska Vertigo (med Kim Novak).

James Stewart i medelåldern var en aktör med allt större (tillbakalutad) pondus att visa upp på vita duken - en större kraft och ännu fler nyanser i sitt spel.

Grace Kelly samarbetade tre gånger med Alfred Hitchcock - hon var en av hans absoluta favoritskådespelare; förutom Rear Window, så gjorde hon roller i demonregissörens Dial M for Murder och To Catch a Thief (med Cary Grant).

James Stewart spelar en fotograf som efter en olycka har sitt ena ben helt i gips och sittande i rullstol inte kan lämna sin lägenhet. Han får tiden att gå genom att via kikare betrakta sina grannar på fastighetens innergård och i deras bostäder. En kväll blir han övertygad om att grannen tvärs över innergården har mördat sin fru. Han börjar nysta upp mysteriet och engagerar också sin flickvän (Kelly) och sin sjuksköterska (en bra Thelma Ritter) i den alltmer rafflande historien...

Förutom att vara en av Hitchcocks mer sofistikerade filmer ur sceneri-, scenografi-, fotografi- och ljudhänseende, så är Rear Window en triumf för samspelet mellan Stewart och Kelly. Stewarts lite trötta fotograf med sin rätt cyniska världssyn får en lämplig motpol i Kellys kvicka och med lätt sarkastisk humor beväpnade societetskvinna. De passar utmärkt ihop, både som karaktärer och aktörer.

En bra film. Dock är väl slutet kanske inte fullt så nagelbitande spännande som ibland påståtts... Men det händer å andra sidan mycket sevärt på vägen dit.
Betyg: 4/5