On the Avenue (1937)

Huvudroller: Dick Powell, Madeleine Carroll, Alice Faye, George Barbier
Regissör: Roy Del Ruth
Producenter: Gene Markey, Darryl F. Zanuck
Manus: Eddie Cherkose, Samuel Pokrass, William M. Conselman, Gene Markey, efter en story av Irving Berlin
Musik: Irving Berlin, Charles Maxwell, Cyril J. Mockridge, Arthur Lange, Herbert W. Spencer
Foto: Lucien Andriot
Studio: 20th Century Fox
Premiär: 12 februari 1937
Svensk titel: När ljusen tändas på Broadway

En mycket påkostad sång- och dansfilm från ett årtionde då det gjordes mängder av sådana.

Dick Powell spelar en teaterproducent som sätter upp en Broadwayshow som bl.a. gör grov satir av en välbärgad, viktig New York-familj. De stämmer honom för förtal men dottern i familjen (Madeleine Carroll) blir kär i producenten, och cirkusen är i full gång...

Det här är ett spektakel med gasen i botten från början och som bjuder på tämligen burlesk och grovkornig, inte särskilt sofistikerad humor. Många av upptågen är naturligtvis tänkta att vara plumpa, men flera inslag känns dessutom gravt daterade. Detta kan väl i och för sig vara ofrånkomligt när man talar om så här gamla filmer, och gör väl oftast inte så mycket egentligen. Är man inne på den här eran så accepterar man ju i princip hela paketet, om inte annat för dess förmåga att bli en intressant och roande tidsspegel.

Dick Powell var väl inte världens mest karismatiske aktör, men han hade en sympatisk utstrålning och passar bra som "straight man" i den här typen av filmer. Madeleine Carroll - som var världens bäst betalda kvinnliga skådespelare när hon stod på sin topp, hon tjänade exempelvis den för tiden rent hisnande summan 250 000 dollar 1938 - strålar även hon fint och passar bra ihop med Powell. Komikerbröderna The Ritz Brothers, som medverkar som sig själva, är däremot genuint tråkiga. Även om de kunde dansa, det måste man ge dem.

Dansnumren tillhör behållningen med filmen, men förutom ovan nämnda aktörer (och en del festliga typer bland birollerna) så är Irving Berlins sånger det mest minnesvärda med On the Avenue. Musik av yppersta klass.

Filmens svenska titel, När ljusen tändas på Broadway, är fin också tycker jag.
Betyg: 3/5

The General (1926)

Huvudroller: Buster Keaton, Marion Mack, Glen Cavender, Jim Farley
Regissörer: Clyde Bruckman, Buster Keaton
Producenter: Joseph Schenck, Buster Keaton
Manus: Al Boasberg, Clyde Bruckman, Buster Keaton, Charles Henry Smith, Paul Girard Smith, efter den självbiografiska boken The Great Locomotive Chase av William Pittenger
Foto: Bert Haines, Devereaux Jennings
Studio: United Artists
Premiär: 31 december 1926
Svensk titel: Så går det till i krig

Buster Keatons mest kända film, och den numera mest kritikerrosade. Den var även hans egen favorit. När den kom fick den emellertid ett ljummet mottagande, både hos publik och kritikerna. Detta har dock förändrats över tid. Wikipedia: "Keaton considered it to be the best of all his movies. With changing tastes and a re-evaluation of his works, audiences and critics would later agree with him, and it is now considered a major classic of the silent era." Roger Ebert hade den på sin tio-i-topplista över de bästa filmerna genom alla tider, och sajten silentera.com röstade fram den som den bästa stumfilmen som någonsin gjorts.

Sånt här är förstås ganska subjektivt, men hur som haver så är The General en väldigt rolig och fartfylld komedi. Jag har personligen bättre koll på ljudfilm än stumfilm rent generellt, men bland de (inte alltför få) stumfilmer jag sett så tillhör den tveklöst de bästa.

Filmen utspelar sig under amerikanska inbördeskriget och handlar om hur en lokförare (Keaton, såklart) av sydstatarna blir bestulen på sitt älskade lokomotiv och jagar efter detta hals över huvud rakt in bakom fiendens linjer. Något som naturligtvis får festliga, actionfyllda och dåraktiga följder. Det är ju trots allt Buster Keaton vi talar om.

Alla Keatons goda kännemärken finns med här; vansinnig slapstick, förstklassigt snubbel, högt tempo och halsbrytande stunts (av honom själv, naturligtvis) och summan av kardemumman blir en mycket underhållande och rolig film.

Ska man bara se en film av och med Buster Keaton (varför man nu i hela friden skulle nöja sig med bara en) så kan man gott ta denna.
Betyg: 4/5