The Jazz Singer (1927)

Huvudroller: Al Jolson, May McAvoy, Warner Oland, Eugenie Besserer
Regissör: Alan Crosland
Manus: Alfred A. Cohn, Jack Jarmuth efter pjäsen The Day of Atonement av Samson Raphaelson
Musik: Louis Silvers
Foto: Hal Mohr
Studio: Warner Bros.
Premiär: 6 oktober 1927
Svensk titel: Jazzsångaren

The Jazz Singer har gått till historien som den första långfilmen med synkroniserade dialogsekvenser, med andra ord markerar den både början på de kommersiella ljudfilmerna och stumfilmernas (gradvis) försvinnande.

Filmen blandar dock stumma avsnitt med ljuddito, och sång- och musiknummer.

The Jazz Singer handlar om en son till en judisk kantor, en musikalisk yngling som revolterar mot sin strängt religiösa familj, rymmer hemifrån och satsar på en karriär inom den "syndiga" jazzmusiken. Komplikationerna kommer naturligtvis som ett brev på posten och det blir mycken dramatik.

Detta är en film som väger tyngre som historiskt dokument än som filmisk upplevelse. Faktum är att den är ganska dålig. Det är övermåttan melodramatiskt och tämligen överspelat. Det finns ett par små pärlor bland musiknumren, dock.

Al Jolson i huvudrollen använder sig (som han så ofta gjorde) av sin patenterade blackfacesminkning och detta daterar naturligtvis filmen å det kraftigaste. Jag vill inte ge mig in i någon blackfacediskussion - det har gjorts bra på många andra håll - mer än att konstatera att detta är en grov stereotypmarkör som känns väldigt ofräsch och fördomsfull i ett mer upplyst tidevarv. Och rimligtvis även borde ha gjort det när det begav sig.
Kuriosa: Fadern spelas av svenskättlingen Warner Oland (född Verner Öhlund).
Betyg: 2/5