30 december 2015

Gott nytt år!

Med detta lilla inlägg vid 2015 års sista skälvande dagar vill jag, naturligtvis, önska er alla ett riktigt gott nytt år! Låt oss hoppas att 2016 blir ett bättre år för mänskligheten.
Men oavsett hur det kommer att se ut så tänker jag fortsätta ägna mig åt den form av eskapism som tittande på gamla klassiska Hollywoodfilmer innebär. Verklighetsflykt behöver ju inte nödvändigtvis vara något man ägnar sig åt bara för att det är dåliga tider. Det kan man göra ändå! Enkom för att det är kul.
För att fira in det nya året kommer här en tecknad kortfilm från 1938, Let's Celebrake! med Popeye the Sailor. Eller Karl-Alfred, som han brukar kallas i Sverige. Håll till godo!

27 december 2015

The African Queen (1951)

Huvudroller: Humphrey Bogart, Katharine Hepburn, Robert Morley, Peter Bull
Regissör: John Huston
Producenter: Sam Spiegel, John Woolf
Manus: John Huston, James Agee, Peter Viertel, John Collier, efter en roman av C. S. Forester
Musik: Allan Gray
Foto: Jack Cardiff
Studio: United Artists
Premiär: 23 december 1951
Svensk titel: Afrikas drottning

Ett möte mellan två av filmhistoriens största stjärnor, Humphrey Bogart och Katharine Hepburn, i den film som blev den första och enda där Bogart belönades med en Oscarsstatyett för sin insats.
Hepburn spelar en strikt missionär som under första världskriget slår följe med en alkoholiserad flodbåtskapten (Bogart såklart) på hans skuta The African Queen för att undkomma tyskarnas framfart i Belgiska Kongo. Deras historia präglas inledningsvis av friktion och konflikter då de helt enkelt kommer från totalt skilda världar, men efter hand då de under omständigheterna och de svårigheter de möter tvingas att samarbeta så växer mer ömsinta känslor fram.
The African Queen (filmen alltså, inte båten) har status som en stor och omsusad klassiker, men man kanske ska fundera lite på vad denna status kommer utav. Missförstå mig rätt - det är en bra film, men så hejdundrande oförglömlig är den inte. Den vilar egentligen bara på en sak, nämligen samspelet mellan de två stjärnorna i huvudrollerna. Detta är i och för sig ingen dålig sak. Men problemet är väl att filmen egentligen inte har så mycket mer.
Förutom den inledande sekvensen som ger lite bakgrund och känsla, och det överraskande slutet, så är detta ett kammarspel mellan Bogart och Hepburn, där de får ordentligt med utrymme att glänsa med utstrålning och samspel. Det här handlar om flodbåtskaptenen och missionären, och någon direkt plats för andra karaktärer finns knappt inte. Och jo, Bogart och Hepburn räcker långt. Det gör de ju faktiskt.
Men det handlar väl helt enkelt om hur man ser på denna film, vilken attityd och typ av förväntning man har. Vill man se Bogart och Hepburn tillsammans, då får man rejält med valuta för pengarna. De är förstås mycket bra här, båda två. Vill man se en äventyrsfilm i skuggan av ett världskrig, i en exotisk miljö, då blir man måhända lite besviken. Åtminstone om man känner till hur hajpad filmen brukar vara. För känslan blir ju, trots allt, att The African Queen passar lika bra (ja kanske bättre, vad vet jag) på en teaterscen - styrd av lite slipad regi och kreativ scenografi.
Men se den, det tycker jag. Bogart och Hepburn bjuder på god personkemi, lite drama, lite humor.
Filmen spelades till stor del in "on location" i Uganda och Kongo, och inspelningarna kännetecknades av spartanskt leverne och sjukdomar i produktionsteamet. Bogart skröt senare om att han var den ende som inte blev magsjuk under inspelningen - detta berodde enligt honom på att han undvek att dricka vattnet, utan istället konsekvent höll sig till whiskey.
Betyg: 3/5




22 december 2015

God Jul!

Den uppmärksamme läsaren har säkert noterat att inläggen på Klassiska Hollywood för närvarande inte dimper ner i samma mängd som tidigare... och ja, det stämmer. Privatliv och jobb har helt enkelt pockat på väldigt mycket (välförtjänt) uppmärksamhet den senaste tiden. Detta betyder emellertid icke att bloggen inte lever! Ingalunda betyder det heller att mitt filmintresse eller -samlande av "rullar" från Hollywoods fantastiska och gyllene era på något vis sviktar eller har svalnat. Det kommer fortsätta att samlas, tittas och skrivas.
Så nu, för att inte bli för långrandig, vill jag helt enkelt önska er, mina kära läsare, en riktigt god jul!
Och finns det något bättre sätt att göra detta på än med ett klassiskt, Hollywoodskt julkort med Mickey och Minnie Mouse från 1939?