Här ser och hör vi en snutt från det amerikanska nyårsfirandet för nästan sextio år sedan: Guy Lombardo & His Royal Canadians framför "Melodie D'Amour" vid nyåret 1957-1958. Enjoy!
Vi ses nästa år. Då kommer det som vanligt att skrivas om mer film, film, film på Klassiska Hollywood.
Tidigare i år var det Olivia de Havilland. Nu har även Kirk Douglas fyllt 100 år! Ett stort grattis från Klassiska Hollywood till en av de sista aktörerna från den amerikanska filmens guldålder som fortfarande är i livet. Hurra!
Med Barbara Stanwyck i The Strange Love of Martha Ivers 1946
Oscarsnominerad i Champion 1949
Berömd huvudroll 1951: Ace in the Hole av Billy Wilder
Oscarsnominering nummer två: Med Lana Turner i The Bad and the Beautiful 1952
Ytterligare en Oscarsnominering: En av hans mest minnesvärda roller, som Vincent van Gogh i Lust for Life 1956
Som Doc Holliday, med Burt Lancaster som Wyatt Earp, i Gunfight at the O.K. Corral 1957
Huvudroller: John Gilbert, Renée Adorée, Hobart Bosworth, Claire McDowell
Regissör: King Vidor
Producent: Irving Thalberg
Manus: Harry Behn, efter den självbiografiska romanen Plumes av Laurence Stallings
Musik: William Axt
Foto: John Arnold
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 5 november 1925
Svensk titel: Den stora paraden
En klassikerstämplad stumfilm, ett romantiskt krigsdrama med en del komiska inslag (under första halvan), som utspelar sig under första världskriget. Eller "The Great War", som det kallades då det begav sig.
John Gilbert spelar en ung slashas som låter sig övertygas om "nödvändigheten" att ta värvning i armén när USA 1917 går in i kriget. Han och hans kamrater hamnar i Frankrike och inledningsvis skildrar filmen mest det obekväma livet i fält, i väntan på strid, och ynglingarnas romantiska eskapader med lokala kvinnor. Helt central för berättelsen är romansen mellan huvudpersonen och fransyskan Melisande (Renée Adorée). Men sedermera hettar det naturligtvis till ordentligt då soldaterna konfronteras med slagfälten, skyttegravarna och döden.
Det här är en lång film - alltför lång, faktiskt - som klockar in på två och en halv timme och är som en kombo av två olika filmer. Dels första halvan, som är romantisk, lättsam och innehåller en del komik, och dels den andra, som är våldsam, spännande och mycket suggestiv. Krigets och inte minst skyttegravarnas helvete skildras bra.
The Big Parade var en föregångare till och inspiration för den mer kända All Quiet on the Western Front från 1930 (läs om den här!) men den senare filmen är bättre, mer fokuserad och starkare. Men, som jag nyss nämnde, The Big Parade är alls inte utan förtjänster.
Den är dock för lång. Och slutet tämligen osannolikt.
