Regissör: Mitchell Leisen
Producent: E. Lloyd Sheldon
Manus: Norman Krasna, efter en story av Viña Delmar
Musik: Friedrich Hollaender, John Leipold, Heinz Roemheld
Foto: Ted Tetzlaff
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 18 oktober 1935
Svensk titel: En fattig miljonär
Hands Across the Table var det första av fyra samarbeten mellan Carole Lombard och Fred MacMurray, och är en film som brukar klassas som screwball - jag tycker nog dock att den är en blandning av screwball och romantisk komedi. Innan den dramaturgiskt klassiska upplösningen finns dessutom en sekvens där läsarten plötsligt blir rent romantiskt dramatisk (och faktiskt en smula gripande).
Nåväl. Etiketter kan man ju hålla på med tills korna kommer hem.
Carole Lombard spelar en manikyrist (vilket filmens titel syftar på) som är på jakt efter en rik man att gifta sig med. Hennes väg korsas av dels en välbärgad och rullstolsburen f.d. pilot (Ralph Bellamy) och dels en pank playboy (Fred MacMurray) från en välbeställd familj som förlorat alla sina tillgångar i den stora börskraschen. En playboy som f.ö. är på väg att gifta sig rikt - hans stora mål i livet. Behöver jag ens hinta om vem manikyristen blir förälskad i?
Den ledande frågan kan naturligtvis uppfattas som raljerande, men missförstå mig rätt: Hands Across the Table är en trivsamt rolig och sevärd liten film. Den saknar det höga tempo som screwballfilmer ofta bjuder på, men å andra sidan blir den aldrig hysterisk, vilket ibland kan vara fallet med nämnda genre. Filmens största tillgång är det mycket fina samspelet mellan Lombard och MacMurray. Det är ett "litet" och nära spel som blir mycket angenämt att titta på. MacMurray var ingen Clark Gable eller Gary Cooper, men i sällskap med en självlysande Lombard (hon är toppenbra här!) så funkar han alldeles utmärkt.
Personkemin mellan Carole Lombard och Fred MacMurray var så lyckad att man som sagt parade ihop dem i ytterligare tre filmer; spänningskomedin The Princess Comes Across (1936), det romantiska dramat Swing High, Swing Low (1937) samt screwballkomedin True Confession (1937, med John Barrymore).
Betyg: 3/5
