14 februari 2017

Klassiska Hollywood fyller 3 år

Bloggen börjar bli stor... Idag fyller den 3 år. Det firar vi genom att ropa "Hurra!". Och genom att publicera den här bilden på Marlon Brando.
Exakt så här ser det ut när jag sitter och bloggar. Bortsett från att jag inte skriver på skrivmaskin, har någon katt eller ser ut som Brando.
Men annars är det precis så här det ser ut.

3 februari 2017

For Whom the Bell Tolls (1943)

Huvudroller: Gary Cooper, Ingrid Bergman, Akim Tamiroff, Katina Paxinou
Regissör: Sam Wood
Producent: Sam Wood
Manus: Dudley Nichols, efter en roman av Ernest Hemingway
Musik: Victor Young
Foto: Ray Rennahan
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 14 juli 1943
Svensk titel: Klockan klämtar för dig

En krigs- och kärleksfilm som är baserad på Ernest Hemingways berömda roman med samma namn. Jag har läst en del Hemingway, men inte denna bok, så det här blogginlägget är helt fokuserat på filmen (kanske inte så konstigt eftersom detta faktiskt är en filmblogg) och inte romanen som jag naturligtvis inte kan kommentera på något sätt.
For Whom the Bell Tolls utspelar sig under spanska inbördeskriget (1936-1939). Gary Cooper spelar en amerikansk frivillig i Internationella brigaderna som är på plats i Spanien för att slåss mot fascisterna. När han är ute på ett farligt uppdrag för att försöka spränga en strategiskt viktig bro och därmed hjälpa republikanerna, träffar han en ung kvinnlig gerillakrigare (Ingrid Bergman) och ljuv musik uppstår...
Vad jag bland annat vet om romanen For Whom the Bell Tolls är att den är lång, och det är filmen också (2 timmar och 50 minuter). För lång. Framför allt är den tämligen långsam i tempot, och detta i kombination med de nästan tre timmarna gör att det tyvärr blir - ja, segt.
Gary Cooper och Ingrid Bergman är ett mycket fint vita duken-par, de bjuder på bra spel och mycket intagande personkemi, och det räddar förstås en avsevärd del av filmen. Cooper hade börjat få alltmer mogen pondus i sina uttryck (som bara skulle bli bättre med åren - se till exempel westernklassikern High Noon (klicka här) från 1952) och Bergman var naturligtvis "hot stuff" efter Casablanca (klicka här) och skulle fortsätta gå från klarhet till klarhet som karismatisk stjärna (året efter For Whom the Bell Tolls fick hon sin första Oscar för huvudrollen i thrillern Gaslight). Det var faktiskt Ernest Hemingway själv som handplockade de båda aktörerna till rollerna. Cooper och Hemingway blev goda vänner och kom att umgås resten av sina liv (de dog båda 1961, Cooper i maj och Hemingway i juli).
Detta är i grunden en spännande film, men som sagt, det blir för långt och segt. Godkänt betyg (med viss tvekan) får den dock, tack vare sina stjärnor.
Grekiskan Katina Paxinou fick en Oscar för sin tämligen sammansatta biroll som gerillakrigare och "mentor" åt Bergmans unga kvinna.
Filmen är i färg, för övrigt den första färgfilm som Ingrid Bergman gjorde.
Betyg: 3/5