A Yank in the R.A.F. (1941)

Huvudroller: Tyrone Power, Betty Grable, John Sutton, Reginald Gardiner
Regissör: Henry King
Producenter: Louis Edelman, Darryl F. Zanuck
Manus: Karl Tunberg, Darrell Ware, efter en story av Melville Crossman
Musik: Alfred Newman
Foto: Ronald Neame, Leon Shamroy
Studio: 20th Century Fox
Premiär: 26 september 1941
Svensk titel: En yankee flyger till London

Ett välgjort och hyfsat spännande romantiskt krigsdrama som handlar om och spelades in under det första stadiet av andra världskriget, innan USA gått med i striderna.

Tyrone Power spelar den amerikanske piloten Tim Baker som får anställning som bombflygare vid det brittiska flygvapnet. Väl i London träffar han sin f.d. flickvän Carol Brown (Betty Grable) som arbetar för Women's Auxiliary Air Force och sjunger på en nattklubb på kvällarna. De återupptar sin stormiga relation, samtidigt som hennes klubbframträdanden uppmärksammas av flera flygare, bl.a. Bakers befäl vid bombflyget. De romantiska komplikationerna avlöser varandra alltmedan kriget rasar allt värre och Bakers uppdrag blir farligare och farligare.

A Yank in the R.A.F. (Royal Air Force, alltså) är en sevärd film som till stor del lever (och klarar sig bra) på Powers och Grables utstrålningar och de välgjorda (och till viss del så att säga autentiska) och snygga flygscenerna.

Powers rollfigur Tim Baker är inte en karaktär som omedelbart väcker publikens sympatier, dock. Han verkar till en början mest tänka på pengar och sin egen karriär, han är notoriskt otrogen och tämligen respektlös mot kvinnor - ja, bakom det charmiga leendet (Tyrone Power sågs ju mycket riktigt ofta som inte så mycket mer än en stilig matinéfavorit - även om han faktiskt kunde agera) finns här helt enkelt en ganska omogen drummel. Men han växer en del genom sina upplevelser av kriget, och karaktären blir ju aldrig ointressant. Inte heller Betty Grables rollfigur är särskilt trevlig egentligen. Detta med ärlighet och trohet är något som de båda ignorerar å det livligaste.

På papperet kan det tyckas en smula problematiskt att i en långfilm bjuda på två huvudkaraktärer som är så pass osympatiska, men så endimensionella är de ju inte. De är väl människor, helt enkelt. Och därmed (mer eller mindre) intressanta.

Men vi talar inte om något filmiskt mästerverk här. Dock är den klart värd att se.

Betty Grable var både aktör, sångerska och dansare, och mycket populär under 40- och 50-talet. 1947 var hon den högst betalda underhållaren i USA. Förutom denna film så kan hon ses i bl.a. musikalen Mother Wore Tights (1947, härlig titel för övrigt) och romantiska komedin How to Marry a Millionaire (1953, med Marilyn Monroe och Lauren Bacall).
Betyg: 3/5