Regissör: Alfred Hitchcock
Producent: Alfred Hitchcock
Manus: Alec Coppel, Samuel A. Taylor, efter romanen D'entre les morts av Boileau-Narcejac
Musik: Bernard Herrmann
Foto: Robert Burks
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 9 maj 1958
Svensk titel: Studie i brott
Detta var det fjärde och sista samarbetet mellan Alfred Hitchcock och James Stewart, och en film som fått tämligen varierande omdömen genom åren.
Sammanfattningsvis och rätt förenklat kan man väl säga att lovorden för Vertigo har eskalerat i och med att åren gått. Med Hitchcock-mått mätt så blev den ljumt emottagen av den samtida publiken, och kritikernas omdömen var blandade. Hitchcock själv skyllde den uteblivna succén på att åldersskillnaden mellan James Stewart och Kim Novak var alltför stor; Stewart var 50 och Novak 25.
Med tiden har jublet för denna film ökat markant i kraft, så till den milda grad att den numera ofta röstas fram som en av de bästa filmer som någonsin gjorts.
Detta är väl kanske att gå lite långt, men en mycket bra film är det - den saken är säker.
Stewart spelar den f.d. kriminalpolisen John Ferguson som fått gå i pension i förtid pga sina problem med höjdskräck och yrsel. En bekant, Gavin Elster, anlitar honom som privatdetektiv, med uppdrag att skugga Elsters hustru som börjat uppföra sig irrationellt. Ferguson blir snart besatt av kvinnan...
Vertigo har många förtjänster, det är totalt sett en fantastisk film inom sin genre, och bland det mest slående är själva stämningen, atmosfären som målas upp och finns närvarande nästan hela filmen igenom. Det är en illavarslande stämning, en atmosfär av något som inte står rätt till... En annan sak som slår mig är att ingen av huvudpersonerna upplevs som helt, ja vad ska man säga, frisk. Man sympatiserar inte med någon av dem, och detta är en känsla som bidrar till filmens stämning. Samma distans som finns mellan huvudkaraktärerna finns också mellan dem och betraktaren.
Vertigo är ett bra exempel på Hitchcock i god, säker form.
Betyg: 4/5
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar