Safety Last! (1923)

Huvudroller: Harold Lloyd, Mildred Davis, Bill Strother, Noah Young
Regissörer: Fred C. Newmeyer, Sam Taylor
Producent: Hal Roach
Manus: Hal Roach, Sam Taylor, Tim Whelan, H. M. Walker, Jean Havez, Harold Lloyd
Foto: Walter Lundin
Studio: Hal Roach Studios
Premiär: 1 april 1923
Svensk titel: Upp genom luften

Ytterligare en stumfilm från 1923. Och genom Safety Last! så gör den tredje legendariske komikern i den tunga och omhuldade trojkan Chaplin - Keaton - Lloyd sin imponerande entré på bloggen.

Harold Lloyd blev känd och berömd under stumfilmsepoken, även om han senare även gjorde talfilmer. Ingen kan matcha Charlie Chaplins idag ikoniska status, men Lloyd var åtminstone mer produktiv än Chaplin och gjorde nästan 200 kort- och långfilmer mellan 1914 och 1947, då han pensionerade sig från vita duken.

Lloyds mest bekante typ av karaktär var en glasögonprydd, företagsam everyday man som i sin jakt på framgång drogs in i allehanda vildsinta äventyr och passade bra in i det glada 1920-talets USA.

Safety Last! är hans stora klassiker på långfilmssidan, men värda att nämna är också Grandma's Boy från 1922 som kombinerar komik med trovärdig karaktärsutveckling, The Freshman (1925, hans kommersiellt sett mest framgångsrika film) och Welcome Danger (1929, hans första talfilm).

I Safety Last! spelar Lloyd en ung man som reser från landsbygden till den stora staden för att bli framgångsrik och välbärgad. Han skriver regelbundet brev hem till sin fästmö för att rapportera om sin succéartade yrkeskarriär, men blir tvungen att upprätthålla illusionen om att han inte arbetar som ett lågavlönat affärsbiträde - vilket han alltså gör. Dessutom skickar han hem en massa dyra presenter - som han inte har råd att betala - till fästmön. När hon beslutar sig för att komma och besöka honom så blir det komplicerat. Lloyd får reda på att varuhusets direktör tänker betala 1000 dollar (mycket pengar på den tiden) till den som vågar klättra upp - som ett PR-trick - längs hela fasaden och upp till taket på den skyskrapa där man befinner sig. Lloyd är desperat efter snabba pengar, och erbjuder en kompis hälften om denne utför klättringen, men förvecklingar och omständigheter tvingar honom själv att ge sig upp längs byggnaden...

Sekvensen med klättringen utgör avslutningen och en lång del av filmen, och är naturligtvis dess höjdpunkt (ha ha). Scenen där Lloyd hänger i visarna på en klocka högt uppe på fasaden har blivit ikonisk. Hela denna sekvens är väldigt rolig, spännande och välgjord. Lloyd drabbas hela tiden av dråpliga svårigheter på sin väg upp (sällskapliga duvor, trassliga rep, en mus som kryper in i hans byxben...) och det blir skön komik och slapstick på hög (ha ha) nivå.

Vad som i övrigt gör Safety Last! så sevärd är dess muntra humör. Lloyd hade en sympatisk och bekymmerslöst driftig utstrålning, och det är något som återspeglas i filmen som helhet. Och det smittar - detta är verkligen god underhållning.

Alltihop är så medryckande och intagande att man efter en stund glömmer att det är en stumfilm. Jag antar att detta är ett bra betyg. Berättelsen och humorn är det viktiga - ifall man hör något tal eller inte, det är sekundärt.
Betyg: 4/5