An American in Paris (1951)

Huvudroller: Gene Kelly, Leslie Caron, Oscar Levant, Georges Guétary
Regissör: Vincente Minnelli
Producent: Arthur Freed
Manus: Alan Jay Lerner
Musik: George Gershwin, Ira Gershwin, Saul Chaplin
Foto: Alfred Gilks, John Alton
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 11 november 1951
Svensk titel: En amerikan i Paris

En mycket påkostad och färgsprakande sång- och dansfilm, ett bekymmerslöst och romantiskt amerikanskt vykort från Paris (även om filmen såklart spelades in i en studio i Hollywood).

Gene Kelly spelar konstnären och f.d. soldaten Jerry Mulligan, som blivit kvar i den franska huvudstaden efter andra världskrigets slut, med förhoppningen att slå igenom som målare. Två kvinnor kommer i hans väg; dels en rik konstmecenat som tar honom under sina vingars beskydd, dels flickvännen till en bekant (vilket Mulligan är lyckligt ovetande om då han blir hals över huvud förälskad i den unga fransyskan). Det blir romantiska förvecklingar både här och där.

An American in Paris har två centrala huvudroller, skulle man med fog kunna påstå. Dels Gene Kelly, och dels Gershwins musik. Kelly dominerar filmen med sin utstrålning, varma humor, uppfinningsrika koreografi och energiska, självsäkra dans. Och musiken - ja, vad ska man säga - den är förstås makalös. Gershwin är ju ändå Gershwin, som bekant. An American in Paris var ju från början ett "symfoniskt poem" av den store kompositören, och här finns ett pärlband av kända stycken: "I Got Rhythm", "Our Love Is Here to Stay" och "'S Wonderful", för att nämna några.

Så det är inte där skon klämmer. För klämmer gör den, lite grann. Manusmässigt, till exempel. Filmen är inte alls lika minnesvärd i denna bemärkelse som exempelvis Singin' in the Rain (Kellys verkliga mästerverk, från året därpå - länk här!). Det blir liksom lite för ytligt och platt. Dock snyggt gjort.

Det andra stället där skon klämmer är kombinationen Kelly - Leslie Caron. Eller Caron (här i sin allra första film), rättare sagt. Hon dansar jättebra såklart, men som aktör saknar hon (åtminstone här) i princip all den utstrålning som rollen kräver. Och personkemin med Kelly haltar. Inte i dansens virvlar, men i spelscenerna. Det funkar inte, helt enkelt. Det blir väldigt svårt att tro på, eller bli intagen av, deras kärlekshistoria.

Och Gene Kellys sidekick Oscar Levant är inte alls lika karismatisk som Donald O'Connor i Singin' in the Rain. Så sammantaget blir An American in Paris en blandad upplevelse. 

Betyg: 3/5