Twelve O'Clock High (1949)

Huvudroller: Gregory Peck, Gary Merrill, Dean Jagger, Millard Mitchell
Regissör: Henry King
Producent: Darryl F. Zanuck
Manus: Henry King, Sy Bartlett, Beirne Lay Jr. efter en roman av Bartlett och Lay Jr.
Musik: Alfred Newman
Foto: Leon Shamroy
Studio: 20th Century Fox
Premiär: 21 december 1949
Svensk titel: Luftens örnar

Detta är en krigsfilm som utspelar sig under andra världskriget, inspelad bara några år efter att detta tagit slut.

Twelve O'Clock High tilldrar sig på en amerikansk flygbas i England i början av USA:s medverkan i striderna. Gregory Peck spelar en hårdnackad general som får uppdraget att ta kommandot över en olycks- och otursdrabbad grupp bombflygare och leda dem till välbehövliga framgångar mot fienden.

Det här är en mycket stram, koncentrerad och fokuserad film. Den håller ett genomgående ganska sävligt tempo, det actionmättade ämnet till trots, och även om detta kanske känns främmande för en nutida krigsfilmsbiopublik, så tycker jag att det passar bra; på en flygbas under andra världskriget så känns det logiskt att mycket tid gick åt till att vänta. Att vänta på order från befälen, att vänta på väderleksrapporter, att vänta på bombplan som återvände från uppdrag, att vänta på nya uppdrag. Men när det väl smällde till - då smällde det till rejält. Det här fångar filmen bra.

En svaghet med Twelve O'Clock High är däremot att man inte kommer de unga flygarna så nära, som karaktärer. Historien fokuserar på befälen, och mycket såklart på Gregory Peck. Han är väldigt bra, och åstadkommer ett av de stramaste och kärvaste porträtt jag sett honom göra på vita duken. Men (och detta är ett tecken på att det är en stor aktör vi ser) hans general är ingen hårding som inte kan krackelera. Mot slutet av filmen lägger Peck an en annan ton, och dimensionerna blir plötsligt fler, och budskapet breddat. Mycket framgångsrikt, ska tilläggas.

Filmen har inga ambitioner att vara en "stor" eller "episk" krigsfilm, och det är en av dess finaste förtjänster. Här rör det sig om en liten story kring ett specifikt skede, och man koncentrerar sig väldigt fokuserat och strängt på detta. Dessutom finns här en väldigt bra prolog och epilog, som knyter ihop det hela mycket fint.

Twelve O'Clock High belönades med två Oscars: Bästa ljud och bästa manliga biroll (Dean Jagger, klart värd sin statyett!).

En minnesvärd film.
Betyg: 4/5