Morocco (1930)

Huvudroller: Gary Cooper, Marlene Dietrich, Adolphe Menjou, Ullrich Haupt
Regissör: Josef von Sternberg
Producent: Hector Turnbull
Manus: Jules Furthman, baserat på romanen Amy Jolly av Benno Vigny
Musik: Karl Hagos
Foto: Lee Garmes
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 14 november 1930
Svensk titel: Marocko

Ett romantiskt drama från ljudfilmens ungdom.

Gary Cooper spelar en soldat i främlingslegionen, stationerad i Franska protektoratet Marocko i slutet av 1920-talet. Marlene Dietrich gör rollen som en desillusionerad nattklubbssångerska, och Adolphe Menjou spelar en rik man som uppvaktar henne. Coopers soldat faller också handlöst för sångerskan, och det hela ställs på sin spets när hon i detta (ganska civiliserade och mycket artiga) triangeldrama tvingas välja mellan de två herrarna.

Josef von Sternberg har med Morocco gjort en suggestiv och stämingsfull film. Dramatiken är inte särskilt dramatisk, men man bjuds på mättade bilder och ett eftertänksamt tempo i miljöernas tryckande ökenhetta och nattliga skuggor. Fotot är mycket fint, och den som ser filmen med vakna ögon ska upptäcka färgstarka karaktärer bland birollerna och statisterna. Morocco nominerades till fyra Oscars; bl.a. i kategorierna regi, foto och kvinnliga huvudroll.

Just Marlene Dietrich i denna huvudroll är den kanske största behållningen med filmen. Hennes utstrålning är närmast elektrisk. Filmens mest kända och berömda scen är det sångnummer där hon framträder iklädd frack (skandal!) och kysser en annan kvinna (ja, skandal!). Oavsett graden av kontrovers (det här var ju 1930) så är det ett mycket coolt framträdande.

Innan Marlene Dietrich kom till Hollywood så hade hon på 1920-talet en karriär som scen- och stumfilmsskådespelare hemma i Berlin. Genom samarbeten med regissören Josef von Sternberg slog hon igenom internationellt; huvudrollen i hans tragiska komedi The Blue Angel (1930, samma år som Morocco) blev ett genombrott för henne. Hennes glamour och exotiska look hade dragningskraft, och hon blev en stjärna i Hollywood på 1930-talet, med filmer som t.ex. dramat Blonde Venus (1932, med Cary Grant), krigsdramat Shanghai Express (1932) och romantiska Desire (1936, återigen med Gary Cooper).

Hennes stjärna på vita duken kom att dala något från mitten av 1930-talet, och under 1950- och 70-talen arbetade hon nästan uteslutande som en mycket välbetald kabaréartist.
Betyg: 3/5