Horse Feathers (1932)

Huvudroller: Groucho, Chico, Harpo och Zeppo Marx, Thelma Todd, David Landau
Regissör: Norman Z. McLeod
Producent: Herman J. Mankiewicz
Manus: S. J. Perelman, Bert Kalmar, Harry Ruby, Will B. Johnstone
Musik: John Leipold
Foto: Ray June
Studio: Paramount Pictures
Premiär: 10 augusti 1932
Svensk titel: Fyra farliga friare

En tidig Marxfilm av skönt och galet anarkistiskt märke.

Quincy Adams Wagstaff (Groucho), den nye rektorn för Huxley University, anlitar de båda fixarna/klantskallarna Baravelli (Chico) och Pinky (Harpo) för att de ska hjälpa skolan att vinna en stor footballmatch mot rivaliserande Darwin University. Alltmedan hans son Frank (Zeppo) ägnar mer tid åt sin fästmö (Thelma Todd) än åt studierna.

Horse Feathers följer den tidiga Marxstilen; en rätt kort film i högt tempo, med en enkel story där brödernas upptåg är det centrala och där (de ofta karakteristiskt surrealistiska) dåraktigheterna och de närmast sinnessjuka infallen staplas på varandra. Som helhet väldigt roligt och i princip oavbrutet underhållande. Och med en fin gnutta hjärta och romantik på köpet.

Kanske framför allt Groucho är i högform här. Han och Chico bjuder på några fantastiska ordleksdueller och han framför själv t.ex. det i Marxsammanhang klassiska sångnumret "I'm Against It".

På tal om sångnummer så bjuder Horse Feathers på ytterligare ett, ännu mer Marxklassiskt: "Everyone Says I Love You". Denna sång återkommer flera gånger i filmen, som ett romantiskt tema, där alla fyra bröderna vid olika tillfällen sjunger och/eller spelar den för Thelma Todd (Harpo visslar den även för en häst). Zeppo visar prov på sin utomordentligt fina sångröst, Groucho spelar gitarr och sjunger liggandes i en kanot, Chico och Thelma Todd bjuder på klockren personkemi vid ett piano (var annars?) och Harpo gör en väldigt fin och romantisk tolkning av sången på sin harpa.

En bra och riktigt kul Marxfilm!
Betyg: 4/5