Regissör: Buster Keaton, John G. Blystone
Producent: Joseph M. Schenck
Manus: Clyde Bruckman, Jean Havez, Joseph A. Mitchell
Foto: Gordon Jennings, Elgin Lessley
Studio: Metro Pictures Corporation
Premiär: 19 november 1923
Svensk titel: Krut, kulor och kärlek
Den legendariske filmkritikern Roger Ebert har kallat Our Hospitality för Buster Keatons "första mästerverk". Och ja, det är en för sin tid ganska imponerande komedi, en underhållande stumfilm.
Filmen utspelar sig på 1830-talet och handlar om Willie McKay (Buster Keaton) som reser från New York City till vischan för att inmuta sin avlidne faders egendom (han förväntar sig mer eller mindre ett palats; det är ett ruckel). Han hamnar mitt i den gamla fejden mellan familjerna McKay och Canfield, något som kompliceras avsevärt genom att den unga kvinna (spelad av Natalie Talmadge, då gift med Keaton) han träffat under tågresan dit - och blivit förälskad i - visar sig tillhöra familjen Canfield.
Fejden Canfield-McKay är naturligtvis en tydlig vinkning till verklighetens släktfejd Hatfield-McCoy (läs mer här). Denna tilldrog sig under 1860- till 1890-talet, men Keatons film har då alltså flyttat den tillbaka till 1830-talet. Det berodde på att Keaton, som älskade tåg, skulle få möjlighet att i filmen använda sig av det tidiga lokomotivet "Stephenson's Rocket" (klicka!).
Our Hospitalitys titel syftar på att just familjen Canfields gästfrihet blir Willie McKays knep för att inte bli ihjälskjuten av dem; han är inbjuden dit på middag, först som potentiell make till dottern, sedan - när bröderna och fadern förstår att han är en McKay - som en självklar måltavla som det är bra att ha koll på. Men då kutymen säger att de inte får döda honom så länge han befinner sig i deras hus, så försöker han naturligtvis med alla medel hålla sig kvar där. Upplagt för stor komik, såklart.
Filmen bjuder - som alltid när det handlar om Keaton - på flera scener med halsbrytande stunts (utförda av Keaton själv, vem annars?) och mycken dramatisk slapstick. Sekvenserna i och kring ett våldsamt vattenfall är legendariska.
För mig är dock scenerna i filmens resa med det ovan nämnda lokomotivet/tåget det kanske mest underhållande med Our Hospitality. Skildringen av hur man färdas - bokstavligen över stock och sten - med detta i princip fallfärdiga, skakande, skälvande, skruttiga tåg är väldigt festlig. Tåget är hela tiden på väg att rasa samman, vagnar lossnar, växlar går sönder, rälsen krackelerar... och Keaton och kompani lyckas på ett härligt sätt kombinera dråplig slapstick med att en förälskelse mellan de unga tu växer fram. Bara det är en imponerande bedrift.
En dåraktig och rolig stumfilm!
Betyg: 4/5
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar