Sunrise: A Song of Two Humans (1927)

Huvudroller: George O'Brien, Janet Gaynor, Margaret Livingston, Bodil Rosing
Regissör: F. W. Murnau
Producent: William Fox
Manus: Carl Mayer, efter romanen Die Reise nach Tilsit av Hermann Sudermann
Musik: Hugo Riesenfeld, Ernö Rapée
Foto: Charles Rosher, Karl Struss
Studio: Fox Film Corporation
Premiär: 23 september 1927
Svensk titel: Soluppgång

Sunrise: A Song of Two Humans är ett drama som ofta brukar nämnas som en av de allra bästa stumfilmer som gjorts. (Ja, inte sällan kallad en av filmhistoriens höjdpunkter överhuvud taget.) Jag har sett för få stumfilmer för att kunna bedöma detta på ett tillräckligt insatt vis, men man kan ju inledningsvis åtminstone bara konstatera att filmen vann tre Oscars då det begav sig, bland annat för bästa kvinnliga huvudroll. Denna tilldelades alltså Janet Gaynor, och som kutymen var vid den allra första Oscarsgalan 1929, då hon fick sin statyett, så belönades skådespelaren i fråga för sina insatser under ett helt år. Följaktligen fick hon priset inte enbart för Sunrise, utan även för romantiska 7th Heaven och dramat Street Angel.

Sunrise handlar om en man (George O'Brien) som faller för en "fresterska från staden" (Margaret Livingston) och av henne blir övertalad att mörda sin hustru (Janet Gaynor) så att inget ska kunna hindra romansen. Mannen drabbas dock av våldsamma skuldkänslor och hamnar i djupa inre kval då han inser att han inte kan genomföra den hemska planen.

Det här är ett hjärteknipande drama med stora känslor. Det är ödesmättat, romantiskt och melodramatiskt. Spelstilen hos aktörerna är - som så ofta i stumfilmer - teatral och övertydlig. Vilket kanske ska ses som ganska naturligt då man ju inte hade någon dialog att arbeta med. Det man hade var gester och mimik. Även om skaparna av stumfilmer såklart använde sig av sekvenser med förtydligande texter emellanåt.

Det finns nog gott om moderna filmtittare som inte känner sig bekväma eller har tålamod med stumfilmer - just för att, ääh ja, ingen säger nåt. Men om man bara kan förmå sig att så att säga gilla läget, så ska man inse att Sunrise: A Song of Two Humans är en fin film. Stundtals rolig också.

Dessutom är fotot enastående vackert emellanåt.

Sunrise var en av de första stumfilmer att ackompanjeras av originalmusik och ljudeffekter.
Betyg: 3/5