Regissör: Howard Hawks
Producenter: Cliff Reid, Howard Hawks
Manus: Dudley Nichols, Hagar Wilde, Robert McGowan, Gertrude Purcell, efter en novell av Hagar Wilde
Musik: Roy Webb, Jimmy McHugh, Dorothy Fields
Foto: Russell Metty
Studio: RKO Radio Pictures
Premiär: 18 februari 1938
Svensk titel: Ingen fara på taket
En av de mest berömda och populära screwballkomedierna (klicka här för att läsa mer om denna genre) från den gyllene Hollywoodepoken.
Cary Grant spelar en tankspridd paleontolog som befinner sig i ett något stressat läge; dels håller han på och kompletterar skelettet från en brontosaurus, dels jagar han en donation på en miljon dollar till sitt museum, och dels ska han gifta sig inom kort. Mitt i allt detta så korsas hans väg av en excentrisk och påfrestande aristokrat (Katharine Hepburn) och hennes tama leopard Baby. Kaoset kan börja...
Bringing Up Baby är en film som rusar på i ett stundtals halsbrytande tempo, inte minst ifråga om dialogen, vilket inte var ovanligt när det gällde screwball. Den mångsidige Howard Hawks skulle t.ex. komma att framgångsrikt upprepa denna stil i His Girl Friday (också med Cary Grant) några år senare. Mot slutet i dessa filmer är man närmast anfådd. Bringing Up Baby blir nästan lite väl skrikig under upplösningen. Men skönt underhållande, likväl.
Att ha Cary Grant och Katharine Hepburn i frontlinjen i en komedi var ett tryggt recept för framgång, tycker jag. De både var lysande komiker. Här visar framför allt Hepburn hur bra hon var; hon var rolig på ett mycket sofistikerat sätt oavsett hur vansinnig omgivningen gestaltade sig.
Hepburns karriär befann sig vid denna tid i en kommersiell dalgång, dock. Bringing Up Baby var ingen omedelbar succé (men heller inget fiasko) - dess status som screwballklassiker skulle komma senare, genom TV-visningar på 1950-talet. Vid det laget var Katharine Hepburn återigen en stjärna; hennes stora återkomst (efter succéerna från tidigt 1930-tal) var The Philadelphia Story 1940 (där hon igen spelade mot Cary Grant, och James Stewart).
Grant och Hepburn spelade mot varandra även i de romantiska komedierna Sylvia Scarlett (1935) och Holiday (1938).
Inför inspelningen av Bringing Up Baby gav Howard Hawks rådet till Cary Grant att låta sig inspireras av stumfilmsstjärnan Harold Lloyd. Något som känns logiskt, då inslagen av slapstick i filmen är ganska många.
Tips: Kolla gärna in What's Up, Doc? från 1972 (av Peter Bogdanovich, med Barbra Streisand och Ryan O'Neal) för att se en väldigt rolig, senare komedi som inspirerades av och gjordes som en hyllning till Bringing Up Baby.
Betyg: 4/5
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar