Regissör: Harry Beaumont
Producenter: Irving Thalberg, Lawrence Weingarten
Manus: Sarah Y. Mason, Norman Houston, James Gleason, Earl Baldwin
Musik: Nacio Herb Brown, Arthur Freed, Willard Robison
Foto: John Arnold
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 1 februari 1929
Svensk titel: Broadways melodi
The Broadway Melody är viktig ur ett filmhistoriskt perspektiv. Filmen var Metro-Goldwyn-Mayers första musikal, och dessutom Hollywoods allra första "all-talking musical" - alltså en ljudfilm där allt var hörbart, inklusive hela dialogen. Den var också den första ljudfilm att vinna en Oscar för bästa film. Filmen var också en av de första musikalerna som innehöll en Technicolor-sekvens. Färgavsnittet är dock nu förlorat - The Broadway Melody finns nu för tiden enbart tillgänglig helt i svartvitt.
Filmen handlar om två systrar från landet (spelade av Anita Page och Bessie Love, som båda var stjärnor under den senare delen av stumfilmsepoken och kring skiftet till ljudfilm) som kämpar för att slå igenom med sång och dans på Broadways glittrande och lockande tiljor. Men kärleksbekymmer och -rivaliteter kommer i vägen och det blir komplikationer. Såklart.
Storyn är inte mycket att skriva hem och berätta om, och tyvärr är filmen inte på långa vägar lika bra som den är filmhistoriskt betydelsefull. Det skulle komma många fler musikaler under 1930-talet som var mycket mer påkostade, koreografiskt/scenografiskt genomarbetade och som matchade intrycken av glittret och glamouren från exempelvis Broadway på ett långt bättre sätt.
Något som också ligger The Broadway Melody i fatet är att den är så överdrivet melodramatisk och illa spelad. Anita Page vräker på med stumfilmsinspirerade utspel så att man sitter och skruvar på sig i soffan. Bessie Love (Oscarsnominerad för sin insats, faktiskt) spelar också ut, men hon är bättre och har mer kontroll på vad hon gör. Hennes spel tar med ögonen och ansiktet på ett mer trovärdigt sätt och hon skiner absolut klarast i en väldigt tafflig ensemble.
Musiken är bra. Flera av numren skrivna av Nacio Herb Brown och Arthur Freed, inte minst titelsången, hjälper Bessie Love med att rädda filmens betyg till knappt godkänt.
En rejäl dos skön 1920-talsslang får man också.
En rejäl dos skön 1920-talsslang får man också.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar