Regissör: W. S. Van Dyke, D. W. Griffith
Producenter: John Emerson, Bernard H. Hyman
Manus: Robert E. Hopkins, Anita Loos
Musik: Walter Jurmann, Bronislaw Kaper, Edward Ward
Foto: Oliver T. Marsh
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 26 juni 1936
Svensk titel: San Francisco
En storskalig, mycket påkostad film som blev den mest inkomstbringande Hollywoodproduktionen under 1936 - ett år som bl.a. även gav världen den härligt vräkiga musikalen The Great Ziegfeld (tidigare omskriven här på bloggen, med William Powell, Myrna Loy och Luise Rainer i huvudrollerna), Charlie Chaplins Modern Times och det romantiska dramat Camille med Greta Garbo.
San Francisco handlar om två höjdare inom helt olika delar av stadens nöjesvärld (Clark Gable som en ägare till en sylta till saloon och Jack Holt som en operachef) och deras personliga och yrkesmässiga kamp om en begåvad och karismatisk sångerska (Jeanette MacDonald). Filmen utspelar sig under det för San Francisco ödesdigra året 1906, då nästan hela staden demolerades av en jordbävning och 3000 människor omkom. Denna jordbävning får naturligtvis en mycket viktig roll i berättelsen.
Inga resurser sparades för att här skildra jordbävningen på ett otäckt realistiskt vis, och dessa scener är mycket imponerande och dramatiska, men San Francisco är betydligt mer än så. Det är en välspelad, underhållande, ofta rolig och romantisk film som blir ytterligt givande. Clark Gable är riktigt, riktigt bra här och Jeanette MacDonald strålar starkt. Spencer Tracy är också mycket sevärd i sin roll som präst och den skrupelfrie saloonägarens vän.
Filmens slut balanserar farligt nära gränsen till pekoral, men jag tycker inte det gör så värst mycket eftersom helheten är så bra.
Mycket musik bjuds man på, vilket är föga förvånande då Jeanette MacDonald finns med i rollistan.
Hon var ju både skådespelare och sångerska, och skördade stora framgångar framför allt inom musikens värld. Hon belönades under sin karriär med tre guldskivor, sjöng opera och framträdde på scen, i radio och TV. På vita duken blev hon ett namn huvudsakligen genom en rad musikalfilmer ihop med Maurice Chevalier på 1930-talet.
San Francisco vann en Oscar för bästa ljud; kanske inte den sexigaste av kategorier, men en bra film är det.
Betyg: 4/5
Betyg: 4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar