The Great Ziegfeld (1936)

Huvudroller: William Powell, Myrna Loy, Luise Rainer, Frank Morgan
Regissör: Robert Z. Leonard
Producent: Hunt Stromberg
Manus: William Anthony McGuire
Musik: Walter Donaldson, Harold Adamson
Foto: Oliver T. Marsh
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 8 april 1936
Svensk titel: Den store Ziegfeld

En storartat underhållande, överdådig och vräkigt påkostad filmmusikal från de storartat underhållande, överdådiga och vräkigt påkostade filmmusikalernas guldålder.

Filmen är ett porträtt av verklighetens teaterproducent och impressario Florenz Ziegfeld, Jr (1867-1932) - ett porträtt som blandar fakta och fiktion och vars främsta syfte är att underhålla i stor skala. Vilket den lyckas med. Rejält dessutom. Det här är en mycket sevärd film. Lite lång kanske, men what the hey. Storartat underhållande, överdådiga och vräkigt påkostade filmmusikaler ska ju helst vara långa. The Great Ziegfeld klockar in på närmare tre timmar. Sånt gillas! Det ingår ju faktiskt en paus där man kan sträcka på benen och poppa lite mer popcorn.

Ziegfeld, som var inflytelserik inom teaterrevyn och musikalen, spelas med bravur av en av mina favoritskådespelare, William Powell. Han är perfekt i rollen som den ambitiöse kreatören och kvinnokarlen med ständiga (och självförvållade) finansiella bekymmer. 

Luise Rainer (Oscarsbelönad!) och Myrna Loy spelar två av kvinnorna i hans liv/karriär. Luise Rainer gör rollen som den franska stjärnan Anna Held (tagen ur verkligheten!) och hon är verkligen suverän som denna temperamentsfulla diva. Myrna Loy gör en mindre framträdande roll som skådespelaren Billie Burke (också tagen ur verkligheten!) men personkemin mellan henne och Powell är klockren. De gjorde ju en hel drös filmer ihop.

Filmen bjuder på det mesta, och inget kan kallas "lagom". Det finns vräkiga dekorer som kostade en förmögenhet att bygga upp, det finns koreograferade hundar och jättestora scenerier med mängder av statister. Det är oavbrutet underhållande och skandalöst påkostat. Och till och med lite gripande emellanåt. Skådespelarna i de ledande rollerna har rejält med lyskraft och stjärnglans.

Ray Bolger, som skulle spela fågelskrämman i The Wizard of Oz tre år senare, finns med på ett hörn och bjuder på ett mycket festligt steppdansnummer.

The Great Ziegfeld vann totalt tre Oscars - förutom att Luise Rainer blev belönad så vann man en statyett för bästa film och en för dansen.

Såna här filmer gillas väl inte av alla, det är kanske förståeligt. Man jag tycker att den bör ses.
Betyg: 4/5