8 juli 2014

How Green Was My Valley (1941)

Huvudroller: Roddy McDowall, Walter Pidgeon, Maureen O'Hara, Donald Crisp
Regissör: John Ford
Producent: Darryl F. Zanuck
Manus: Philip Dunne, efter en roman av Richard Llewellyn
Musik: Alfred Newman
Foto: Arthur C. Miller
Studio: 20th Century Fox
Premiär: 28 oktober 1941
Svensk titel: Jag minns min gröna dal

En film av den legendariske regissören John Ford, en berättelse om kolgruvarbetarfamiljen Morgan i en liten sydwalesisk by på 1800-talet. Den yngste sonen i familjen (Huw) står i berättelsens centrum, och historien skildras genom hans återberättande som gammal man. Det handlar om de hårda villkoren i och kring kolgruvorna, och om hur livet där förändras i takt med att tiden går och miljön påverkas av gruvdriften.
John Ford gjorde en hel hög med filmer som idag räknas som klassiker; västernfilmer som Stagecoach, The Searchers och The Man Who Shot Liberty Valance (alla med John Wayne, den sistnämnda även med James Stewart), The Grapes of Wrath (med Henry Fonda, efter John Steinbecks roman) och The Long Voyage Home (baserad på text av Eugene O'Neill), för att nämna några. Han vann fyra Oscars för bästa regi, vilket fortfarande är rekord.
How Green Was My Valley är en av dessa fyra. Den vann även för bästa film, och i ytterligare tre kategorier.
De kärvt vackra miljöerna är något av det bästa med den här filmen. Dock är den mindre givande som släktsaga betraktad - flera av rollfigurerna ur familjen är alldeles för anonymt gestaltade. De blir liksom inte mycket mer än ansikten.
Men unge Roddy McDowall som spelar Huw är bra, och likaså Donald Crisp (Oscarsbelönad) och Sara Allgood i rollerna som hans föräldrar. Två pålitliga och mer välbekanta aktörer är Maureen O'Hara och Walter Pidgeon, som finns med som dottern i familjen och byns präst - ett olyckligt kärlekspar.
Pojken Huw är hela tiden mycket viktig för berättelsen, och det handlar egentligen mer om just honom än om familjen som helhet.
How Green Was My Valley är en fin och stundtals gripande film. Visserligen sentimental, men ändå jordnära. Musiken av Alfred Newman är bra.
Betyg: 3/5



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar