Regissör: John Huston
Producenter: Sam Spiegel, John Woolf
Manus: John Huston, James Agee, Peter Viertel, John Collier, efter en roman av C. S. Forester
Musik: Allan Gray
Foto: Jack Cardiff
Studio: United Artists
Premiär: 23 december 1951
Svensk titel: Afrikas drottning
Ett möte mellan två av filmhistoriens största stjärnor, Humphrey Bogart och Katharine Hepburn, i den film som blev den första och enda där Bogart belönades med en Oscarsstatyett för sin insats.
Hepburn spelar en strikt missionär som under första världskriget slår följe med en alkoholiserad flodbåtskapten (Bogart såklart) på hans skuta The African Queen för att undkomma tyskarnas framfart i Belgiska Kongo. Deras historia präglas inledningsvis av friktion och konflikter då de helt enkelt kommer från totalt skilda världar, men efter hand då de under omständigheterna och de svårigheter de möter tvingas att samarbeta så växer mer ömsinta känslor fram.
The African Queen (filmen alltså, inte båten) har status som en stor och omsusad klassiker, men man kanske ska fundera lite på vad denna status kommer utav. Missförstå mig rätt - det är en bra film, men så hejdundrande oförglömlig är den inte. Den vilar egentligen bara på en sak, nämligen samspelet mellan de två stjärnorna i huvudrollerna. Detta är i och för sig ingen dålig sak. Men problemet är väl att filmen egentligen inte har så mycket mer.
Förutom den inledande sekvensen som ger lite bakgrund och känsla, och det överraskande slutet, så är detta ett kammarspel mellan Bogart och Hepburn, där de får ordentligt med utrymme att glänsa med utstrålning och samspel. Det här handlar om flodbåtskaptenen och missionären, och någon direkt plats för andra karaktärer finns knappt inte. Och jo, Bogart och Hepburn räcker långt. Det gör de ju faktiskt.
Men det handlar väl helt enkelt om hur man ser på denna film, vilken attityd och typ av förväntning man har. Vill man se Bogart och Hepburn tillsammans, då får man rejält med valuta för pengarna. De är förstås mycket bra här, båda två. Vill man se en äventyrsfilm i skuggan av ett världskrig, i en exotisk miljö, då blir man måhända lite besviken. Åtminstone om man känner till hur hajpad filmen brukar vara. För känslan blir ju, trots allt, att The African Queen passar lika bra (ja kanske bättre, vad vet jag) på en teaterscen - styrd av lite slipad regi och kreativ scenografi.
Men se den, det tycker jag. Bogart och Hepburn bjuder på god personkemi, lite drama, lite humor.
Filmen spelades till stor del in "on location" i Uganda och Kongo, och inspelningarna kännetecknades av spartanskt leverne och sjukdomar i produktionsteamet. Bogart skröt senare om att han var den ende som inte blev magsjuk under inspelningen - detta berodde enligt honom på att han undvek att dricka vattnet, utan istället konsekvent höll sig till whiskey.
Betyg: 3/5
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar