Ninotchka (1939)

Huvudroller: Greta Garbo, Melvyn Douglas, Ina Claire, Sig Ruman
Regissör: Ernst Lubitsch
Producenter: Ernst Lubitsch, Sidney Franklin
Manus: Charles Brackett, Billy Wilder, Walter Reisch, efter en story av Melchior Lengyel
Musik: Werner R. Heymann
Foto: William H. Daniels
Studio: Metro-Goldwyn-Mayer
Premiär: 6 oktober 1939
Svensk titel: Ninotchka

Och så träder hon in på bloggen, vår klassiska svenska ikon - Greta Garbo. Ninotchka var hennes första renodlade komedi, och skulle komma att bli hennes näst sista film överhuvud taget.

Jag ska inte försöka mig på att analysera eller förklara fenomenet Greta Garbo, det finns det andra som kan göra mycket bättre. Hon kommer att medverka här på bloggen under samma premisser som alla andra klassiska hollywoodlegender - som medverkande i minnesvärda filmer. Att Greta Garbo var en strålande, karismatisk skönhet har väl knappast undgått någon, och hon blev under stumfilmsepoken en självlysande och berömd stjärna på vita duken. Hennes sätt att agera var subtilt och hon nyanserade sina uttryck med små, känsliga medel. Filmhistorikern och kritikern David Denby har formulerat det sålunda: "[She] lowers her head to look calculating or flutters her lips. Her face darkens with a slight tightening around the eyes and mouth; she registers a passing idea with a contraction of her brows or a drooping of her lids. Worlds turned on her movements." Där har vi en stjärna som fortsätter att glimra.

Vill man ha minnesvärda exempel på Garbos spelstil så kan man se Ninotchka. Det gjordes en stor grej av att isdrottningen från nordens Sverige i denna film skrattade, och det är förstås kul att se - men den här romantiska komedin stannar verkligen inte där. Det är en välgjord och bra film.

Greta Garbo spelar här en mycket strikt rysk yrkeskvinna som kommer till Paris i en officiell statsangelägenhet, och råkar bli kär i en man (charmören Melvyn Douglas, mycket bra som motpol till Garbo) som representerar allt hon förväntas förakta.

Ernst Lubitsch, som bekant en legendarisk filmskapare, står för den eleganta regin, och bakom det välskrivna och stundtals rörande manuset finns bl.a. den lika legendariske Billy Wilder. Garbo och Douglas bjuder på mycket fin personkemi (de spelade mot varandra i två filmer till; dramat As You Desire Me från 1932 och Garbos sista film, den romantiska komedin Two-Faced Woman från 1941) och framför allt detta par ser till att göra Ninotchka till en (håll i er nu, här kommer en spånig modern benämning) "rom-kom" man inte glömmer.

Greta Garbo är verkligen självlysande så fort hon kommer i bild. Hon agerar oftast med små, subtila medel - och detta gör de tillfällen då hon släpper loss och bjuder på större känsloyttringar desto mer oförglömliga.

Det finns många sevärda filmer med denna svenska ikon. Ninotchka är självklar på den listan.
Betyg: 4/5